Uppsatser 1937 Albert Bonniers förlag, Stockholm; 294 s.

Ur kritiken:

”Samtidigt som Bertil Malmbergs bok måste sägas vara mer än talangfull, snillrik och uppdragen efter fantastiska linjer som den är, så slipper man inte från intrycket att stå inför ett fall av degeneration. Tanken är inte längre kontrollerad av verkligheten utan överkontrollerad, pinad i hemliga schemata. Stilen är inte arbetad utan överlastad, och musiken i Malmbergs ordkonst påminner om dessa konsertstycken som i åratal kunna få vänta på en virtous som tilltror sig att kunna tolka dem. Det aktuella framförandet är Malmberg demonstrativt likgiltigt. Och därmed är jag framme vid det som jag tror vara författarens stora misstag: att han tillämpar de ur sekellånga erfarenheter härledda lagarna för vers och prosadikt på ett aktuellt journalistiskt material eller på tankeförbindelser, vilka krävt logiskt isärläggning och inte hade skämts för den triviala svansen ’vilket skulle bevisas’. […] De sociala och de sexuella problemen filtreras med varandra på ett rent fördärvsbringande sätt, vilket i sista hand leder till att de sociala frågorna avskrivas i förlitan på det omedvetna livets demiurger. Det är en praktfull poetisk syn Malmberg rullar upp och som gett hans ’Dikter vid gränsen’ ett tillskott av ’helig urtidsrysning’. Men översatt på prosa innebär den att Malmberg är övertygad om att den spanska eller den kinesiska frågan har sin grund i folkets ’rituella hemlöshet’, i frånvaron av månskimrande fallosbilder att tillbejda, i ett utfattigt schablonliv som kommit i otakt med månens ny och nedan eller i varje fall stannat i nedan. […] Detta hindrar inte, ja detta är som sagt själva förutsättningen för att Malmberg är en hänförande stilist, en syntaktiker av Guds nåde.”
     Stig Ahlgren, Arbetet 12.11.1937

”Malmberg vill vara för Sverige vad Stefan George varit för Tyskland. Han vill utslunga sitt förakt mot det ’stil- och formlösa, kvantitetsdyrkande, tomt vetenskapliga’ i tiden. Som en kontrast mot dagens brokiga virrvarr och osäkerhet vill han bygga upp både sin livsstil och sin ordstil så monumentala och värdiga som möjligt och först och främst vill han i andakt och gripenhet lyssna vid livskällorna efter de sammanhang, som den moderna mänskligheten utan ’myt och ande’ förlorat kontakten med. […] I vad mån Malmbergs essäsamling når en vidare läsekrets vet jag inte. Den är inte särskilt lättläst. Den fordrar eftertanke och tid, och framför allt förtrogenhet med diktarens lyrik, ty den kan i mycket sägas vara en kommentar till hans diktböcker. Men den läsare som en gång fått denna bok i sin hand blir snart med eller mot sin vilja en propagandist för malmbergska tankegångar, för värdighet, förakt och andakt.”
     Olof Lagercrantz, Ord och Bild 1938



TIDSKRIFTS- OCH VECKOPRESSRECENSIONER

Stig Ahlgren, Arbetet 12.11.1937
Olof Lagercrantz, Ord och Bild 1938