Dikter 1947 Albert Bonniers förlag, Stockholm; 104 s. Minnesvärda dikter: ”Mitt rum är ej längre i sitt hus”, ”Barnet och måneskogen”, ”Här finnes icke nu och då”, ”Kristus uppsöker Lucifer”

Ur kritiken:

”Sammanfattningsvis kan man säga att ’Under månens fallande båge’ hör till Malmbergs förnämsta och renaste skapelser. Den innebär en utveckling mot både större frihet och större stränghet. Den förändrar inte den väsentliga bilden, den betyder ingen plötslig mutation i ett långt och särpräglat författarskap, men den inför nya och värdefulla nyanser, demonstrerar nya möjligheter. Den är inte modernistisk men har ändå på något sätt en typisk modern prägel”.
      Werner Aspenström, BLM 1947:9

”En karg, naken stil, som strävar mot monumentalitet och försmår det insmickrande, lättfånget melodiska elementet, karakteriserar till väsentlig del Bertil Malmbergs senaste diktsamling. Poeten har nog tidigare framlagt fastare sammanhållna, jämnare och mer helgjutna lyriska verk; ’Under månens fallande båge’ rymmer ändå så mycket av stark och äkta poetisk ingivelse att den lyrikintresserade gör en förlust genom att inte stifta bekantskap med denna bok.”
      Johannes Edfelt, Dagens Nyheter 13.11.1947

”Malmbergs dikter är även i denna samling av komplicerat stiliserad natur, ett uttryck för våldsamma inre pendelrörelser, projicerade till värdig distans. Han är fortfarande förnedrad och konungslig, elementarande och människa, den ’förhemligade’ som alltid (nästan) måste blotta sig. […] Flöjternas odödliga klagan, det är Malmbergs egen poesi när den är som bäst. Jag får erkänna att jag en gång trodde mig immun mot den, men sedan jag en gång ord för ord drömde en dikt av honom, som jag trodde mig likgiltigt ha gått förbi, vet jag bättre. Därför tror jag mig vara på ovanligt säker mark om jag säger att ’Under månens fallande båge’ inte går att komma förbi, även om man försöker. Och det hör kanske till det starkaste man kan säga om en diktare och en diktsamling.”
      Erik Lindegren, Stockholms-Tidningen 8.12.1947

”Det är ju en gammal sanning, att stilen och personligheten är oskiljaktigt förenade hos en författare. Men man kan inte byta personlighet; och Malmbergs försök att byta ut sin gamla stil mot en annan, som bättre följer dagsmodet, blir därför intet annat än ett utvärtes maner, som i viss mån fördunklar hans egenart. […] Hans språk med dess förkärlek för de högtidliga, fulltoniga orden tycks mig kräva en fastare, mer arkitektonisk form än den fria versens: och det infångande av snabba sinnesintryck, vari denna vers är givet överlägsen den mer akademiska, är det inte tal om hos Malmberg, som strävar efter att återge mer konstanta, ofta överindividuella stämningar.”
      Sten Selander, Svenska Dagbladet 31.10.1947



DAGSPRESSRECENSIONER

Sten Selander, Svenska Dagbladet 31.10.1947
Helge Åkerhielm, Morgon-Tidningen 31.10.1947
”Å.J.”, Upsala Nya Tidning 11.11.1947
Hans Dhejne, Sydsvenska Dagbladet Snällposten 13.11.1947
Johannes Edfelt, Dagens Nyheter 13.11.1947
Kjell Hjern, Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning 17.11.1947
Erik Lindegren, Stockholms-Tidningen 8.12.1947


TIDSKRIFTS- OCH VECKOPRESSRECENSIONER

Werner Aspenström, BLM 1947:9