Dikter 1908 Albert Bonniers förlag, Stockholm; 45 s. Minnesvärda dikter:

Ur kritiken:

”Man märker tongångar från Levertin, utan att det kan bli tal om någon direkt efterlikning - kanske ännu närmare från Bertel Gripenberg. En starkt mättad poesi, med offerlågor och smycken, med njutning och undergång, med naken och ungdomligt öfverspänd lifstörst. Litet för mycket af fanfarer, af den hos våra dagars yngre diktare så vanliga oförmågan att skapa en stämningsintensitet utan dikterisk öfverlastning.
     Emellertid, De gamlas hymn är en vacker sak och likaså Renhet med dess präktiga rytm. Falkar bärs äfven af sin fart. Prosadikten Belzasar är ett frosseri i sed-non-satiatistämningen, naivt och efterklangsaktigt. Det fattas icke talang hos Bertil Malmberg, men det fattas i det stora hela egenart. Ännu är hans dikt studier efter berömda mönster - ofta duktiga och lefvande studier.”
     Bo Bergman, Dagens Nyheter 3.5.1908

”Den säkerligen ännu ganska späde lyriker, som biktar sitt höglitterära fördärf och sin omsorgsfullt vårdade och framälskade perversitet i ’Bränder’, gör ett så ansträngdt och komiskt intryck, där han bemödar sig att reproducera Baudelaires satanism och Wildes dandyaktiga förkärlek för fysiologiska känslokuriositeter, att man får en obetvinglig lust att med en brutal, men välment cynism permittera honom från hans gossedrömmerier öfver den blodiga och grymma vällusten.”
     Fredrik Böök, Svenska Dagbladet 15.5.1908

”Gnistrande och sprakande, med en fart och ett lif, som skulle låta oss ana en skolad rimmare, om vi ej visste, att skalden är ung, och med en färgprakt, som skulle blända oss, om den ej vore artificiell, kastar Bertil Malmberg, en ny debutant, ut sitt lilla dikthäfte i en snart öfver bräddarne svallande litterär vårflod, där det är så lätt att omkomma. Men trots sina skönjbara påverkningar från nyare svenska skalder, hvilkas ordval, färgsammansättningar och melodier tyvärr börja hos epigonerna få samma smak af efterklang, som vi en gång jämrade oss öfver hos 1870-talets poeter, vittnar B r ä n d e r om en begåfning, hvilken måhända består profvet, när den stadgat sig och i de sinnrikt begagnade lånen hunnit igenfinna diktarens personlighet, nu en smula gömd eller glömd.”
     Nils Erdmann, Nya Dagligt Allehanda 6.5.1908

”Ordvalet är rikt och grant, ej nydanande men ej heller anspråksfullt; mest verkar likväl rytmen, som är fullständigt otvungen och väl lämpad till innehållet, schwungfull och fyllig, regelrätt behärskad och dock själfständig. […] Jag vill alls icke spå något om diktarens framtid, men nog har jag läst svagare förstlingsverk.”
     Erik Hedén, Ord och Bild 1908

”Den tydligen mycket unge skald, som har diktsamlingen ’Bränder’ på sitt samvete, har medhunnit att inom ramen af ett 40-tal sidor slå et rekord i fråga om bloddrypande och saftiga verser, hvilkas alla gräsligheter man dock omöjligt kan taga på fullt allvar. Skaldens upphetsade fantasi har här hopat alldeles för mycket af ’blodets lågor i tärande lystnad till dy och träck’, för att effekten skall bli den beräknade. Nu verkar flertalet dikter rent af parodiska, trots den beundransvärda talang, hvarmed de rent konstnärligt sett äro skapade.”
     Mauritz Krook, Vårt Land 20.5.1908



DAGSPRESSRECENSIONER

Bo Bergman, Dagens Nyheter 3.5.1908
Nils Erdmann, Nya Dagligt Allehanda 6.5.1908
Fredrik Böök, Svenska Dagbladet 15.5.1908
Mauritz Krook, Vårt Land 20.5.1908


TIDSKRIFTS- OCH VECKOPRESSRECENSIONER

Erik Hedén, Ord och Bild 1908