Dikter 1916 Albert Bonniers förlag, Stockholm; 112 s. Minnesvärda dikter: ”Jag vill drömma”, ”Cittran”, ”Museion”

Ur kritiken:

”Söker man analysera Malmbergs dikt, påträffar man däri formen som huvudbegrepp och formen tvåfaldig betydelse. Vad hans dikt vill framställa, är närmast formen i dess filosofiska mening, nämligen formen uppfattad som urbild, som idé. Poetiskt skådande är för skalden liktydigt med att framtränga till de idéer, som ligga till grund för tingen och som omfatta den sanna verkligheten. Poesin blir sålunda ett slags filosofisk intuition, en åskådlig uppenbarelse av sanningen. En var inser, att det är Platons världsbild som i en sådan konception göres till poesins stjärnkarta. […] Men för att formen, såsom urbild betraktad, skall kunna gripas av konstnären, måste han återgiva den i en så vitt möjligt ren och stofflös yttre form. Och detta är den andra betydelsen av begreppet form, sådant vi möta det i Malmbergs poesi. För att idén ska kunna genomskimra, måste den äga högsta klarhet och luftighet och vara gestaltad i en plastik, vars material är ljus. […] Man kan icke frånkänna hans poesi höghet i inspiration och stil, även om man icke gör sig blind för att den till god del stammar från litterära källor. I motiven och stämningarna finnes icke mycket originalitet, men den personliga skönhets- och renhetsvilja, varmed skalden gjort sig till ett med dem, har dock i viss mån nygestaltat dem.”
     Olof Rabenius, Ord och Bild 1917

”Som så många andra under dystra tider, söker Bertil Malmberg i sin nya diktsamling komma ifrån jordens och verklighetens elände genom att fly till förgångna tider, till sagans nejder och till skönhetens riken. […] Men han tror sig vara tämligen ensam i denna strävan och klagar över, att den materiella samtiden ej har sinne för hans skönhets åtrå, utan älskar hans sång mindre, ju mer han mejslar och förhöjer den. […] Skalden har otvivelaktigt rätt att klaga över tidens grova materialism, om också skönhetsdyrkarna väl knappast äro fåtaligare nu än de alltid varit. Men frågan är väl om man har rätt att begagna skönheten som berusningsmedel för att glömma fasorna i den materiella världen. Bör inte strävandet till skönhet även inrikta sig på att vinna harmoni i den sociala verkligheten?”
     ”H. W.”, Arbetet 28.11.1916



DAGSPRESSRECENSIONER

”H. W.”, Arbetet 28.11.1916


TIDSKRIFTS- OCH VECKOPRESSRECENSIONER

Olof Rabenius, Ord och Bild 1917