Sorterat under Estetiskt
Du som kan Malmberg, skulle du kunna citera en dikt ur ”Sången om samvetet och ödet” åt mig?
En på slutet, som börjar ”Diktaren når inte det heliga rum dit han visar dig vägen”.
Eller ge en länk till den. Jag vore oändligt tacksam, du kan få en bok i gengäld (romanen ”Antropolis”).
Klicka på namnet så kommer du till min blogg, där står mitt mail.)
Diktaren I. Har du tagit ditt steg? Ger du dig helt åt Gud? Vill du bära hans kors? Vill du följa hans bud? Är du verkligt beredd för den kallelseplikt som du hyllar med ord i din bekännande dikt? ― När det frågades så gav jag stundom till svar: Diktaren är främmande, ogripbar. Förbehåll är hans ord, och hans väsens signet heter: hemlig distans, skymning och mångtydighet. II. Diktaren når icke det heliga rum dit han visar dig väg, ogenomtränglig och skum, får ej lämna den ort där han för evigt blev satt: icke sitt tvekande ljus, icke sin halva natt. Mången som lyder hans rop hinner längre än han ― längre än skymningens son, gränsens och nycklarnas man, frågeställaren, offerrannsakaren, vakten vid sanningens port, tröskelbevakaren. III. Längre trodde jag så, sökte i diktarens kall från ett beträngande krav orlov och laga förfall. Denna förbländningens tro med min skräck i förbund var mitt sista försök före avgörelsens stund att försvara mitt jag, icke helt ryckas med ― värja min ensamhets oförpliktade fred. Tills jag plötsligt förstod, tills jag kände och såg, att jag blott är en man i ett skridande tåg, att jag själv är på väg, fastän tveksam ännu. ― Icke en orörlig post men en pilgrim som du!
Diktaren
I. Har du tagit ditt steg? Ger du dig helt åt Gud? Vill du bära hans kors? Vill du följa hans bud? Är du verkligt beredd för den kallelseplikt som du hyllar med ord i din bekännande dikt? ― När det frågades så gav jag stundom till svar: Diktaren är främmande, ogripbar. Förbehåll är hans ord, och hans väsens signet heter: hemlig distans, skymning och mångtydighet.
II. Diktaren når icke det heliga rum dit han visar dig väg, ogenomtränglig och skum, får ej lämna den ort där han för evigt blev satt: icke sitt tvekande ljus, icke sin halva natt. Mången som lyder hans rop hinner längre än han ― längre än skymningens son, gränsens och nycklarnas man, frågeställaren, offerrannsakaren, vakten vid sanningens port, tröskelbevakaren.
III. Längre trodde jag så, sökte i diktarens kall från ett beträngande krav orlov och laga förfall. Denna förbländningens tro med min skräck i förbund var mitt sista försök före avgörelsens stund att försvara mitt jag, icke helt ryckas med ― värja min ensamhets oförpliktade fred. Tills jag plötsligt förstod, tills jag kände och såg, att jag blott är en man i ett skridande tåg, att jag själv är på väg, fastän tveksam ännu. ― Icke en orörlig post men en pilgrim som du!
Tack
Nu har jag ännu en Malmbergfråga.
Minns du var och hur Malmberg sa om kollegan Ekelöf att denne liknade en MARSIAN? En uråldrig marsbo som sitter och drömmer vid kanalerna… eller hur det var.
Det där som Ekelöf inte gillade, han var föga road av liknelsen, surgubben.
Ja, det var nog ursprungligen i en artikel, kanske för BLM, som sedan togs med i memoarerna. Malmberg nämnde något om kraniet, gav uttryck åt ett synintryck bara, men Ekelöf tog illa upp (påstås det).
Det var det där om ”kraniets form” ja… Tack för upplysning, nu kan jag leta vidare i hans memoarböcker.
Namn (måste anges)
E-postadress (måste anges, men kommer inte att synas)
Webbsida