Läs det här och håll i minnet att det publiceras i Nordens största dagstidning, liksom att skribenten får betalt.
Är det inte absurt?
UPPDATERING 13:32 Dennis fiskar, med sedvanligt elegant sarkasm.
Sorterat under Antisocialistiskt, Mediekritiskt, Politiskt
Jo, det är ju skillnad på vem som kramar diktaturer och av vilken anledning. Berömmer man Kuba för att ha regionens längsta medellivslängd ska ju det med självklarhet fördömas, men berömmer man Kina för lyckade marknadsrefomer så ska ju det uppmuntras.
Jo, åsiktsfrihet, yttrandefrihet och tryckfrihet är absurda saker.
Premisen att Leijonborg ska ha ’kramat’ kinas diktatur är felaktig, är därmed faller hela Linderborgs artikel.
Detta sa Leijonborg om Kinas diktatur:
”Att världens största land förvägrar sin egen befolkning politisk frihet är en orimlighet och en säkerhetspolitisk riskfaktor …. Ingenting skulle mer gagna freden och friheten i världen än om kommunistregimen i Kina ersattes av ett demokratiskt styre.” Lars Leijonborg vid landsmötet i Göteborg den 19 augusti 2005
Utifrån det skriver Linderborg, ”Efter Lars Leijonborgs hyllning till Kina på folkpartiets landsmöte står det återigen klart att vissa kan prisa diktaturer utan att någon borgerlig debattör alls reagerar. ”
Jag har svårt att se hur ett uttalande om att Kinas diktatur behöver bytas ut, och att det vore det bästa som skulle kunna hända världen är att prisa den.
Dessutom fick Leijonborgs starka kritik av Kinas diktatur en mycket framträdande plats i början av hans tal. Den som vill kontrollera detta kan hitta talet på folkpartiets hemsida.
Därför håller jag med om att Linderborgs artikel är pubertal, och att det är absurt att det publicerats i Sveriges största dagstidning.
När jag läser denna sidan får jag ungefär samma känsla som när jag tittar på en sida från fundamentalistiska kreationister. De kan göra en djuplodande analys av evolutionsteorins brister, men är fullständigt oförmögna att se brister i den egna teorin.
OK. Själv har du ju visat en väldigt stor rörlighet i tanken. Om du ogillar känslan behöver du inte läsa här.
Kram
Nja. Det Oskar avvisar kategoriskt är väl allt som liknar statens / proletariatets diktatur. Inget fel i det. Sätta demokratins ramar har ju sossar i alla tider gjort gentemot kommunisterna - utan att få ”fundamentaliststämpel”.
Churchill hade dock helt rätt när han menade att det ”liberala demokratin” var den minst dåliga av dåvarande politiska system.
Det finns stora problem som kräver lösning. Rätten till arbete kanske den enskilt viktigaste uppgift som den liberala demokratin hittills misslyckats med. (Ett marknadsmisslyckande - helt enkelt därför att arbetsmarknad i full konkurrens och rätt till arbete inte går ihop).
Peter B
’Rätten till arbete’ är väl en av hörnpelarna i den liberala och fria demokratin och ffa marknadsekonomin. Och inte heller verkar där finnas någon brist på arbete som kan och vore angeläget att utföra.
Vad du tycks syfta på är istället ’Rätten till en anställning med en lön som någon anann lämnar ifrån sig’
Där kan jag hålla med om att det är svårare att lyckas. Men det har hänt, DDR och andra liknande system lyckades upprätthålla den ’rätten’ ett tag. Dock inte för evigt, och möjligen också bara för att där kom in resurser utifrån.
Men marknaden (och liberala demokratin) gör aldrig de anspråk som du nu hävdar har ’misslyckats’.
Och iom ovanstående menar jag nog också att din slutkläm faller ihop!
God helg nu önskar
Jonas N
Rätten till arbete ingår i FN:s mänskliga rättigheter - även om nu marknadsekonomierna gett upp rätt till arbete för alla. I nationalekonomisk diskussion brukar man också tala om några marknadsmisslyckanden: miljöförstöring och arbetslöshet är två. Det förstnämnda kan lösas med hjälp av auktioner på utsläppsrättigheter. Det sistnämnda är mer svårlöst. Frågan blir då om man skall låta arbetsmarknaden sköta sig själv utan ingrepp utifrån - eller om man skall störa marknaden. Vilket ger bäst utfall? DDR lyckades väl bara med en sak riktigt bra (OK deras dopade simmare var duktiga), det var att ge alla arbete (även A-lagarna). Varför skulle inte Sverige kunna fixa det?!
Trevlig helg du också!
Peter: Alla i DDR hade inte ”rätt till arbete” - arbetslöshet var en form av bestraffning som användes ganska flitigt.
David,
De som berömmer Kubas medellivslängd brukar vara samma personer som berömmer Kubas demokratiska system, där i ligger skillnaden.
Peter,
Vem har plikten att köpa pizza?
”Märk väl att ”rätten till arbete” inte är samma sak som ”rätten att arbeta”. Det sistnämnda innebär att var och en av oss har rätt att arbeta med det jobb, inom det yrke och till de villkor som vi själva har accepterat.”
Och
”Rätten till arbete innebär å sin sida uppenbarligen att någon har skyldighet att ge mig ett arbete. Men antag att en pizzeriaägare anställer mig, eftersom jag har rätt till arbete och han, av någon anledning, har blivit skyldig att ge mig detta arbete på pizzerian. Vem är då skyldig att ge pizzeriaägaren arbete? Han har ju samma rätt som jag.”
Vidare
”En sådan skyldighet kan bara uppfyllas i en ekonomi där alla som arbetar är anställda och ingen enskild person är anställare. I ett sådant samhälle finns inga egenföretagare, inga frilansar eller företag i privat ägo. Staten är arbetsköpare och skyldig att förverkliga principen om allas rätt till arbete.”
Samt
”Det är också på denna ideologiska grund som föreställningen om rätten till arbete vilar. Skrivningen finns i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948, och den fördes dit av sovjetkommunistiska jurister. Principen hade alltså varit i socialismens säck innan den hamnade i FN:s påse, och den fick plats i deklarationen tillsammans med ett antal andra så kallade sociala rättigheter, som rätten till betald semester, som en kompromiss med de liberala rättigheter som inleder deklarationen.”
Även om DDR hade låg arbetslöshet så måste vi komma ihåg vilken typ av arbeten det rörde sig om. Vara chef för klippning av en gräsmatta på 10*10 meter, parkeringsvakt för 20 bilar, dela ut toapapper på toaletten osv. Gardinupphängarjobb helt enkelt.
”DDR lyckades väl bara med en sak riktigt bra … det var att ge alla arbete … Varför skulle inte Sverige kunna fixa det?!”
Jag bodde i Västberlin 87 och när man besökte Ost var det för deprimerande att beskriva här. Vi brukade ha med oss DDR-mark tillbaka i fickorna, och de var så lätta att de flöt, bokstavligen, på vatten om man la ditt dem försiktigt som små båtar. Jag klippte upp en för att kolla varför och de var gjorde av papp, med ett tunnt lager metall ovanpå.
DDR kunde visserligen ’ge’ jobb åt alla men landet var ekonomiskt lika ihåligt som dess mynt alla villa flytta därifrån och två år senare kollapsade systemet helt. Sovjet höll ut ytterligare tre år.
Visst skulle Sverige förmå ’ge’ alla arbete, men utan att skapa förutsättningar för arbeten i form av friska, internationellt konkurrenskraftiga företag skulle det inte heller hålla speciellt länge.
Det är bättre att stegvis och under kontrollerade former genomför förändringarna mot en mer marknadsorienterad ekonomi redan nu än att vänta på en stor krasch. Det senare är oundvikligt om man fostra ett folk att vänta sig att staten ska skänka dem sysselsättning.
Tor, Just det, berömma Kubas medellivslängd kan man inte göra utan att klumpas ihop med dem som berömmer dess demokratiska system. Men skillnaden den ligger däremot i att ”ni” delar den ena åsikten, men inte den andra. Därför uppfattar ”ni” det första som ok, men det andra som diktaturkramande.
Så när får vi höra lite kritik mot Fidel Castro från vänsterpartiet?
Jag är inte vänsterpartist så jag vet inte varför jag skulle svara på det. Men jag har absolut inte problem med att säga att Kuba borde demokratisera sitt politiska system ända upp till presidentposten.
Bodil: Vet du vad som kunde leda till att en arbetare förlorade sin arbetsrätt?
Tor: Visst kan man lägga in liberala aspekter på ”rätten till arbete”. En frihet att arbeta / ta jobb - helt enkelt.
Ur den aspekten skulle en sådan sak som att rennäring i Sverige bara får bedrivas av en medlem i en sameby, vara ett brott mot den fria ”rätten till arbete” och företagande.
Men att människan mår bra av att arbeta - är du nog överens med mig om. Att få vara med i arbetsgemenskapen är nog faktiskt grundläggande.
*
Vad krävs i ett samhälle för att införa en ”rätt” till arbete?
Först och främst bör hela samhället genomsyras av den moraliska tanken att arbete åt alla är grundläggande för såväl samhälle som individ. Sedan bör nödvändiga åtgärder vidtas för att uppnå syftet (att alla som kan arbeta också arbetar).
Idag talar ekonomer i Friedmans och monetaristernas anda om en viss procents ”naturlig arbetslöshet”. Jag anser detta vara omoraliskt, oavsett hur väl den ekonomiska tillväxten tar fart när ekonomin slipper inflationen.
Peter: Till exempel deltagande i demonstrationer organiserade av kyrkan. Eller ansökan om utresa. Eller ansökan om att få gifta sig mig någon från ”kapitalismen” - det är de exempel jag direkt har stött på, men det fanns säkert andra anledningar också.
DDR verkar ha varit en riktig polisstat. Det fanns ju också närmast en stadsdel reserverad för Stasi i Östberlin.
Politiska skäl behöver vi ju förhoppningsvis inte ha i Sverige (för att dra in eventuella arbetsrättsjobb).
David, bra!
”Ur den aspekten skulle en sådan sak som att rennäring i Sverige bara får bedrivas av en medlem i en sameby, vara ett brott mot den fria ”rätten till arbete” och företagande.”
Ja.
”Men att människan mår bra av att arbeta - är du nog överens med mig om.”
Självfallet.
”Idag talar ekonomer i Friedmans och monetaristernas anda om en viss procents ”naturlig arbetslöshet”. Jag anser detta vara omoraliskt, oavsett hur väl den ekonomiska tillväxten tar fart när ekonomin slipper inflationen.”
Ja, det är omoraliskt om det konstant är samma individer man ställt i arbetslöshet, att man från samhällets sida på pin kiv håller samma grupp arbetslös, ja då vore det ytterst omoraliskt.
Och det är just därför behovet av en väl fungerande arbetsmarknad där det sker en genomströmning av arbetstagare. Att man vid arbetslöshet endast går arbetslös en till två månader och sen får ett nytt arbete och inte som idag att man blir långtidsarbetslös i flera år.
Och om jag ska kritisera den allmänna debatten så är det just på den här punkten, argumentationen är ytterst trång. Man lever i föreställningen att allt är statiskt, det är samma personer som är arbetslösa, det finns en begränsad mängd arbete, skatteintäkter är endast i proportion till sakttenivån osv. Det är så jag uppfattar ditt resonemang Peter.
Men en sådan arbetsmarknad skulle givetvis skilja sig enormt från den rådande i Sverige. Arbetsrätten måste förändras till stora delar, speciellt sist-in-först-ut regeln. En regel som verkligen cementerar den statiska uppfattningen, det finns ett jobb som du ska ha resten av livet och som dig är garanterat.
Ingen byter jobb eftersom man håller på sin plats, även om man är missnöjd med sin situation. Företag kan inte naturligt varken öka eller minska sin personalstyrka i risk att låsa fast sig. Det allmänna arbetsutbudet kommer därför att vara lågt, ytterliggare ett hinder för arbetstagaren.
Och det är just därför en av anledningarna till varför DDR-system inte fungerar, det finns inga möjligheter för karriärmöjligheter och att förverkliga sig själv, allt är nämligen reglerat utifrån ”det allmännas bästa”. Ingenting spelar någon som helst roll, varken bra eller dåliga arbetsinsatser påverkar din arbetssituation. Stagnation råder.
Självklart kommer det finnas de som kommer ha stora problem att söka sig in på denna arbetsmarknad, men de kommer vara betydligt färre än de som inte kan det idag. Trots arbetsrätten så går inte över en miljon svenskar i arbetsför ålder till arbetet varje dag.
Så nej, det är inte omoraliskt med att det råder arbetslöshet i ett samhälle, det är däremot omoraliskt om man inte ger de arbetssökande rätten att verka på en arbetsmarkand med stort utbud och många möjligheter.
Stort utbud och många möjligheter. Håller med. Men det kommer tyvärr finnas människor vars CV arbetsgivarna inte ens vill titta åt - om vi inte går in och stör marknaden förstås.
Ja, det kommer finnas de som behöver andra åtgärder. Jag har inga som helst problem att ge dessa individer stöd i form av olika försöksanställningar, skattesubventionerade anställningar osv. Det jag har problem med är att man utgår från att alla svenskar ska ha det.
Men framför allt minska tröskeln för anställning, avskaffa arbetsgivaravgiften!