Flykten från ankdammen

Carl-Henning Wijkmark
Samtiden bakom oss. Essäer och kommentarer 1992-2004
Norstedts, Stockholm, 2005; 260 s.

I ett intellektuellt klimat präglat av amatörism, provinsialism, konformitet och relativism insisterar Carl-Henning Wijkmark på professionalitet, Europautblick, självständighet och fasta värderingar. Det inger respekt. Sympatiskt är också helhetsperspektivet: Sverige och de tyskspråkiga länderna, som essäerna handlar om, ges ett förflutet som man verkligen kan dra lärdomar av. Dels för att inte upprepa dess förbrytelser – en envis och långtgående antinazism går som en röd tråd genom hans engagemang. Dels också för att förstå sitt nu. ”Man kan inte återvända till det som varit men man kommer någonstans ifrån, och vet man inte varifrån vet man heller inte vart man är på väg”, lyder hans credo i koncentrat. Samtiden ligger också bakom oss. Egentligen en ganska självklar synpunkt, som dock i en trendcentrerad och historielös offentlighet får en nästan radikal färgning.

Inget socialiserat stillatigande, således, om mörka och problematiska stråk i svensk 1900-talshistoria: mellankrigstidens rasbiologi, J-passen, transiteringstrafiken, järnmalms- och kullagerleveranserna till Nazityskland (som Wijkmark med rätta kallar ”krigsförlängande”), den förmenta neutraliteten under Erlandereran, Palmeårens skuldavlastande och ofta missriktade tredje världen-lojalitet, Estoniafifflet. Det är befriande att ta del av hans motstånd mot statsmakternas benägenhet att samfällt undanhålla och kamouflera, som sedan stelnat i en mytgenompyrd offentlig historieskrivning.

Hans omfattande kunskaper om Tyskland kommer till användning i högintressanta essäer om författare-tänkare som Schiller, Goethe, Nietzsche, Spengler och Thomas Mann, liksom om ”tyska” svenska författare som Vilhelm Ekelund och Bertil Malmberg; den senare essän handlar om Malmbergs magnifika men ofullbordade prosaprojekt Morgon i München och tillhör det mest insiktsfulla som skrivits om detta språkgeni, dessutom en forskningsinsats av rang.

Med kontinentala och svenska kolleger delar han en skräckblandad överlägsenhetsattityd gentemot USA, som ibland gör ett mer än lovligt eurocentriskt och därför lite löjligt intryck. Han överbetonar de negativa eller förment negativa effekterna av ”marknaden” och ”globaliseringen” och omnämner sällan de positiva. Men dessa närsyntheter är undantag i en annars utomordentlig genomlysning av svensk och tysk samtid och dåtid, som inspirerar just genom sitt breda perspektiv och sin skärpa.

Kommer att publiceras i Horisont

Sorterat under Antisocialistiskt, Intellektuellt, Mediekritiskt, Politiskt