Flykten från ankdammen

New York Times Endorsements Through the Ages

Sven Stolpe och Bertil Malmberg är ute och åker i Stolpes bil. Bilmodellen är av ett sedan länge pensionerat slag med dörrar som öppnas i motsatt riktning mot dagens. Det går mycket fort, 90 km/h. Malmberg sitter och röker en cigarett. Måste aska. Finns ingen askkopp. Vips kastar han alltså upp dörren, som flyger häftigt rakt ut, varpå luft vräks in i bilen, som stelnar i en vridning mot diket, och bara med en övermänsklig kraftansträngning lyckas den skräckslagne Stolpe styra tillbaka. Malmberg kommenterar händelseförloppet, helt lugnt, i sitt passagerarsäte:

Så lustigt du kör, då!

Moderspråket

Sagoförtäljerska, när jag var barn,
drömmens ande du väckte,
Fantasos’ tömmar af purpurgarn
gossen vid elden räckte,
visor sjöng från min moders mun,
tanke gaf leken vid bordet.
Också för mig från begynnelsens stund
skapades världen af ordet.

Följeslagerska vardt du mig sen,
hur sig än vände mitt roder.
Mer för mitt hjärta än någon vän,
närmre än fader och moder,
närmre än bruden tryckt mot mitt bröst
ständigt var du mitt sinne,
bikterska, trösterska, du hvilkens röst
diktade rastlöst därinne.

Reskamrat, du i fjärran land
under främmande himmel
log mot min längtan, tryckte min hand,
ledsven i Babylons vimmel.
Ensamhetssorgen som David du
sjöng från min själ med din stämma. ―
Var du mitt sällskap, endast du,
hjärtat kände sig hemma.

Så har du följt mig från barndomens dar,
växlande skepnad med åren.
Innerst dock alltid densamma du var,
blifver väl också till båren,
drömmerska, älskande tankens stål,
men i din tonvärld fången,
svärmande svenska modersmål
med ditt kvällsus i sången.

Dig jag tjänar som tacksam son,
allt vad jag äger du skänkte.
Smedens konst är ju eldens lån.
Allt jag drömde och tänkte
kommer från dig, som jag dyrka skall,
tills mer ej lifstråden spinnes.
Bönhör mig, så när läppen är kall,
man i ditt tempel mig minnes. 

                               *

Moderspråk, du trädets sus,
städse nytt och oändligt,
annat i morgon- än aftonljus,
men dock ett och beständigt.
Tusende bladen från topp och till fot
kan till en kör du kalla,
låta dem känna, att samma rot
fostrar och bärer dem alla.

Folkets lefvande andedräkt,
het af hopp och af strider,
arfked bindande släkt vid släkt
ända mot bortersta tider.
Alla stora hjärtan i dig
klappa, än när de domnat.
Lyssna: och ekot mångdubblar sig
ändlöst från tider, som somnat.

Landets ungdomsbrunn med våg
speglande dåd och dygder,
vinterlynne och sommarhåg
rundt öfver Sverges bygder!
Hemlighetsfulla nafvelsträng
djupt emot jordens sköte,
sång vid vaggan samt vid den säng,
där oss döden stämt möte.

Guldtråd, på hvilken vi våra lif
träda med skiftande dagar,
ring, som fäster oss vän och vif,
tolk för stjärnor och lagar!
Högsta tankar, dyraste namn,
drömmen skimrande skärast ―
moderspråk, du bär i din famn
allt oss i världen är kärast.

― Oscar Levertin i Dikter 1901

Detta är, skulle jag säga, en delvis lysande dikt, ett fyrverkeri med sådana färger och mönster att bara Malmberg och Tegnér har resurser att tävla i genren, och jag litar inte på en endaste nordpolstomte i det nifelhemska folket som inte håller med. Grobianer, formalister och dogmatiker, de flesta.

Jag undrar vad Levertin kunnat åstadkomma om han fått leva, om den fylliga mognaden i Kung Salomo och Morolf hade fått avklarna några år. Att det satans glaset skulle stå där på byrån, det är inte rättvist! Jävla glas med klorsyrat kali, jävla cyanidvädrade sängkläder, jävla lunginflammationer i Växjö!

Dikten ingår naturligtvis inte i Jan Olov Ulléns urval med den missvisande titeln De bästa svenska dikterna, som däremot ger Atterbom tio och Vennberg 18(!!) sidor. Oscar Levertin får totalt tre dikter, Bertil Malmberg åtta. En magnifik insats, ansåg en sån där f.d. litteraturvetare i dagspressen.

Man blir nedstämd.

Kandidaterna har lett och legat under vid olika tillfällen under året. När finanskrisen inträffade såg det jämnt ut. I och med siffrorna från Ohio och Florida hade kanske McCain ett litet försteg. Men därefter har Obama gjort ett så kraftfullt kliv framåt att det nästan är otänkbart att McCain skulle kunna komma ikapp.

Viktigast av allt är att Obama tycks ha tagit över ledningen i Florida. Nuvarande siffror pekar mot något som liknar det här, vilket skulle innebära 329-209 till Obama i elektorskollegiet, om alla elektorer röstar som folket:

North Carolina: Obama Leads McCain For Second Straight Week

Stämmer det och håller det så kommer Obama att vinna. En månad och två dagar kvar.

Åsa Linderborg sågar en viss deckarförfattares huvudperson. Jag blir mer och mer ibland imponerad av denna rakryggade människa, så mycket mer tilltalande än de småaktiga, plastliberala karriäristerna. Men hon borde i likhet med resten av den svenska offentligheten undvika slentrianradikala begrepp som hon inte vet(?) vad de betyder, t.ex. konservativ och reaktionär.

Mer konservativt individualiserade än så kan knappast samhällsproblemen bli.

Den egentliga konservatismen är ju motståndare till den liberala atomismen och strävar efter att ta hänsyn till hela samhället, bl.a. eftersom den anser att det finns ett beroendeförhållande människor emellan.